Opis
Ibland är kärlek inte att hålla fast, utan att vinka från stranden när någons drömfartyg seglar iväg. Det viktigaste är att inte vara dramatisk i regnet, utan att ha ett leende på läpparna och en termos i handen. Låt dem söka sitt norrsken, jaga nya meningsfulla saker och samla sällsynta konstellationer från slumpmässiga möten. Och du stannar kvar. Inte som ett ankare, utan som en referenspunkt. Som ett varmt ljus i fönstret som inte slocknar, även om tjugo år flyger förbi. Bara så att när allt detta är över kan man återvända. Och minnas att det var här man hörde hemma. Alltid. En sång om ömhet, envishet och en kärlek som inte klamrar sig fast – utan väntar.